Ensom jag skrider fram på min bana
Längre och längre sträcker sig vägen
Ack, uti fjärran döljes mitt mål
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden
Snart blott de eviga stjärnor jag ser
Men jag ej klagar flyende dagen
Ej mig förfärar stundande natten
Ty av den kärlek som går genom världen
föll ock en strimma in i min själ..
(E.G. Geier)